Recensioner/Reviews
Lucas Stark & Bruksorkestern

ER21 ”Stolt igenom havets böljor”
ER11 ”Skillingtryck & andra otidsenligheter”


Recensioner
ER21 ”Stolt igenom havets böljor


Göteborgs Posten
Lucas Stark är en spännande vissångare från Göteborg, som tillsammans med Bruksorkestern, ägnar sig åt skillingtryck och andra gamla visor. Han har också fått Olrog-stipendiet. Lucas sjunger med liv och lust. Gammalt material betyder inte tråkigt dokumentärt. Orkesterarrangemangen är varierade, fyndiga och sprudlande, vilken ger en fräsch dimension till de gamla sångerna. Texterna är berättelser som beskriver vardag och fest till havs. Avslutningsvisan, Kom gossar ska ni få höra, sjungs av en äkta traditionsbärare från Bohuslän, Martin Martinsson (1913-1998). Som helhet, en frisk, saltstänkt och våggungande musikstund.
– Tore Ljungberg

Sundsvalls tidning
Skillingtryck är vi välbekanta med i vårt land men det handlar i huvudsak om livet på land. Här får vi ett spännande dokument om livet till sjöss, tufft och skoningslöst men också romantiskt och händelserikt. Hela kompotten samlas på albumet som är en kulturinsats fjärran från den traditionella sjömansvalsen. Färgstarkare visalbum får man leta efter.Det är ofattbara berättelser som LSB tolkar nära och äkta. Många visor av okända upphovsmän får äntligen berättigat intresse och melodierna bär verkligen texterna från första spår till sista. Saltstänkt!
– Per-Roger Carlsson

Dagbladet, Sundsvall
En skiva där ett band från Göteborg framför gamla skillingtryck på temat sjömansvisor med stöd från Sjöfartens Kultursällskap kanske inte låter som någon hit på papperet.Men faktum är att det fungerar förvånansvärt bra. För trots att fokus förstås ligger på just vistexterna som avhandlar allt från livet ombord till storstadens lockelser, har den nyskrivna musiken en imponerande bredd, som sträcker sig från jazz och country till rock. Ett spann som ger visorna en varierad bakgrund att vila mot, som till exempel i inledande spåret "Ett vrak uti nordsjön", där en mäktig hammondorgel-melodi får sätta tonläget direkt.I längden blir det dock något tradigt och enahanda för någon som inte är speciellt fäst vid vare sig sjömansromantik eller vissång, men för lyssnare med intresse i föregående punkter lär "Stolt igenom havets böljor" knappast bli en besvikelse.
– David Olgarsson

Motala & Vadstena tidning
Göteborgsgruppen Lucas Stark & Bruksorkestern lirar skillingtrycksvisor så stråktaglet yr. Den nya skivan består av gamla sjömanssånger från segelfartygens dagar. Om livet till sjöss, kärlek, stormar, skeppsbrott.
Det är texter som doftar tjärade tåg och tång. Det gör tyvärr inte de musikaliska arrangemangen. Det önskar jag att det gjorde. Trots instrumenteringen: tramporgel, kontrabas, fiol, så låter det för mycket tjosan hejsan och poppig visa för min smak. Det tar udden av texterna.
Det finns ändå ett spår som skulle motivera ett inköp av denna cd: det sista. "Kom gossar så skall ni få höra". Där lägger sig nämligen orkestern långt i bakgrunden och låter en inspelning från 1972 med den oförliknelige traditionsbäraren och sångaren Martin Martinsson från Orust stiga fram. Martinsson, född 1913, död 1998, hade en röst som ingen annans och en enorm repertoar av folkmusik och visor som han kunde utantill och framförde à capella. Som en levande jukebox full av nordisk blues.
Tre av de fyra masterna är Martinssons.
– Per Carlsson

LIRA
De stora segelfartygen korsade de sju stormiga haven och det hårda sjömanslivet skildrades i vers efter vers i 1800-talets sjömanssånger. Några av de här gamla visorna har nu Göteborgsbaserade Lucas Stark och hans Bruksorkester spelat in. Stark har bland annat fått Ulf Peder Olrogs-stipendiet för sitt hängivna arbete med att bevara och förnya visan. Bandet skivdebuterade 2007 med Skillingtryck & andra otidsenligheter. Uppföljaren är ett koncentrat av repertoaren med sjömansvisor ur den nordiska skillingtryckstraditionen. Texterna håller än i dag med sina spännande historier och människoöden, även om helheten blir väl mycket machohyllning för min smak. Det är Bruksorkesterns arrangemang och lekfullhet i uttrycket som ger låtarna den fräschör som behövs för att charma dagens lyssnare. Stark på sång och gitarr, Livet Nord på fiol och sång, Sven Appel på kontrabas, Leo Berger på orgel och dragspel och så Daniel Pettersson på trummor rockar loss i en salig blandning av stilar; country, folkvisa, visa, latin med mera. Mysigt, varierat men ingen fullriggare.
– Alexandra Ullsten

Västerbottens Folkblad
FÖRST HÖRS ETT knarr, tystnad. Och sedan ett till. Dimman tar form till dramatiska orgeltoner. Men den glada fiolslingan kommer till undsättning och strax släpper spänningen till ackompanjemang av en självsäker bas, pigga trummor och kör. Arren är påhittiga med ett stort stänk humor. Stark berättar om vraket uti Nordsjön och vi slungas ut i en sjömans tuffa vardag med all dess dryckeslag och skeppsbrott, oväder, längtan och kärlek. Göteborgsbandet presenterar ett varierande album, där vistradition och skrönor möts till rockig blues, stadigt vibrerande orgelslingor, countrydriv, bossainspirerat gitarrkomp, fylliga fiolsolon och en chillad bas. Allt i en 1800-talets sjömanskostym.
– Anna Wallentin


Recensioner
ER11 ”Skillingtryck & andra otidsenligheter”
[tillbaka]

Norsk Viseforum. Sterk Stark!
Lucas Stark debuterer på det svenske plateselskapet Eld Records. Han har tatt med seg Bruksorkestern og dykket ned i den nordiske folkelige visetradisjonen. Der har han sanket en fin samling av rallarviser, skillingsviser og sjømannsviser.
   CDen innledes med toget som dras i gang av dampfløytende fiolin, tung New Orleansbass og lekende visper i et bluegrasskomp som hensetter oss til amerikansk prærie. Men vi er langt fra prærien. Rett inn i Gällivare trakter bærer det. Og med ett forlater vi fellesskapen med amerikansk folkemusikk og er på trygg nordisk folkelig grunn. Kontrasten er stor til Delsbovisen som tilsynelatende handler om tre mord og et bryllup som ikke ble noe av. Akkompagnementet bygges forsiktig og melodisk opp med ostinater rundt orgelpunkt i bassen. Den forsiktige dynamikken kontrasterer tekstens morbide innhold, slik at vokalen får lov til å fortelle kjærlighetshistorien uten å falle i noen fortolkningsmessig grøft. I visa om Georg Sjømann får orkesteret tråkke på med orgel og en folkrock som aldri forlater folkemusikken, men er tydelig i forhold til hvilken tradisjon man bygger på. Bruksorkestern består av Lucas Stark på gitar og sang, Sven Appell på bass og kor, Leo Berger på diverse orgler, trekkspill og kor, Daniel Petterson på trommer og kor, og Livet Nord på fele og kor.
   Jeg kunne skrevet ennå mer om musikken, ja om hvert av de tolv sporene fordi det er så stødig gjennomført. Man skulle tro at dette var gamle garvede musikere. Faktum er at de har spilt sammen i bare to år før de gikk i studio. De ledsager tekstene i en tradisjon som vi har rendyrket her oppe i nord. Samtidig er de trygge nok til å leke og improvisere. Med det tenker jeg at vi har mye å se frem til fra disse.
   Så til sangen. Lucas Stark viser autoritet og nærhet i sine tolkinger. Ikke på noe tidspunkt faller han for fristelsen til å overdrive, noe som jeg har opplevd hos mange som har fremført skillingsviser. Han er tro imot tekstene og behandler dem ærlig. Som sanger vil nok flere enn jeg legge merke til at han har et stort talent. Han har treffsikker intonasjon og en varm stemme som har stor spennvidde. Det virker som han har funnet sin identitet som visetolker. Kombinasjonen tekstuttale og stemmebruk plasserer han blant våre store visetalenter i Norden. I Gällivarevisan, som er første sporet, presenterer han seg med engasjement og humør i fremførelsen. Det samme gjør han i sangen om Georg Sjöman. Han maler dramatiske scener for oss med et fandenivoldsk humør. I den danske visen Hälsa dom därhemma (av Worsing og Brandstrup) hvor vakkert sjømannens lengsel kan males, med en myk og troverdig fremføring.
   Han har gått på visskolan i Kungälv og har allerede mottatt priser for sine tolkinger av Olrog og Taube. Gi ham utviklingsrom og han blir stor! – Leo Leonhardsen

DN (070228)
Att det går att skaka liv i skillingtrycksgenren visar Lucas Stark och Bruksorkestern. "Skillingtryck & andra otidsenligheter" innehåller 1800-talsvisor om ond bråd död, brännvinets förbannelse och kärlek. Femmannabandet låter ömsom skramligt, ömsom smältande på det nykärva vis där det är lika nära till USA som till svensk folkmusik.
   Livet Nords fiol tutar countrytågsaktigt i den inledande rallarvisan och Lucas Stark sjunger texterna utan att frestas att krydda med sentimentalitet. Det rör sig ju trots allt om visor som trots sitt hiskeliga innehåll ofta har tydlig sensmoral eller i några fall är sakligt dokumentära. Och en rask version av "Hälsa dem därhemma" borde locka fler än enbart nostalgikern.
– Sara Norling, DN Kultur

Eskilstuna Kuriren
Suggestiva stämningar (4 kurirer)
Med en frejdighet som det ofta slår gnistor om ger sig Lucas Stark och hans band på gamla sånger om sinnen som rinner över, knivblad som blixtrar i mörkret och offer vars livsande långsamt lämnar den svårt sårade. Ohyggligheterna avlöser varandra i tolv visor - några av dem stilfullt framställda i sordinerad inramning, men oftare är det fullt ställ. Ibland tycker man sig ana en Volgakör någonstans i bakgrunden och många gånger framkallas mycket snygga och suggestiva stämningar. De har dykt ganska djupt ned i kistorna efter sångerna. Den enda låten som är skapligt känd är Hälsa dem därhemma, som framförs på tramporgel och gitarr. – Torsten Braf

Göteborgs-Posten (070404)
Nygammal visa. Skillingtryck var ett sätt att förr beskriva verkligheten, oftast den som tidningar inte skrev om, ofta skakande berättelser ur livet bland så kallade vanliga människor. Lucas Stark är en av de nya vissångarna som skolats i Kungälv. Här tacklar han skillingtryck på ett nytt och modernt sätt. Folkmusik möter irländskt, swing, country med flera stilarter, en mix som funkar. lucas väcker liv i dessa gamla visor och får dem att låta aktuella. Det känns fräscht att åter höra alster som Gällivarevisan, Tjuvarnas konung, Adjö farväl för sista gång med flera gamla godingar. – Tore Ljungberg

Nerikes Allehanda (2007-01-18)
Det kan ju verka som en riktig usel idé att än en gång ta en vända med den folkliga musikskatt som en hel hoper svenska artister sjungit sönder och samman. Likafullt lyckas Lucas Stark & Bruksorkestern göra något nytt av ett gäng klassiska svenska skillingtryck. Äldre vistradition och skillingtryck var en sorts muntlig www under både förra och förr förra seklet. Hemska händelser om ond bråd död och hårresande olyckor fick en musikalisk form som gjorde dem eviga. Mossigt med skillingtryck alltså? Nej, Bruksorkestern består av ett gäng välspelande musiker. Livet Nord (med rötter i Örebro skall väl påpekas) som annars återfinns i den spännande konstellationen New tango Orquesta, gör sällskap med Lucas Stark på gitarr och välmodulerad sång, Sven Appel på kontrabas, Leo Berger som trakterar elorgel, tramporgel, dragspel, och Daniel Pettersson på trummor.
   Gammal söndersjungen tradition blir i den här gruppens hantering en rätt spännande mix i ny musikalisk dräkt. Vismaterialet kläs i allt från arrangemang som ligger ganska nära de traditionella till rätt spejsade varianter. Det är det som ger spänst åt den här plattan. Många influenser alltså men gänget bottnar åtminstone med tårna i det gamla hederliga. Borde få många lyssnare av gamla dängor att entusiastiskt flockas framför scenen. Vi andra närmar oss nog med en portion skepsis... – Stefan Nilson

Sundsvalls Tidning (2007-03-01)
...Det tredje visalbumet kommer från en grupp, Lucas Stark & Bruksorkestern. Här handlar det om traditionell visa och ytterligare ett bevis för att skillingtryck äro odödliga. Lucas och hans vänner har satt spännande arrangemang till trotjänare som Gällivarevisan, Delsbovisan, Adjö, farväl för sista gång, Hälsa dem därhemma, med flera. Ljuv musik uppstår, ibland bitterljuv, ibland brutalt dramatisk eller folkligt festlig. Ty sådan är visan.
– Per-Roger Carlsson

LIRA
Skillingtryck på Forex. Lucas Stark debuterar med en ”trådrulle” (hans ord) där traditionella sjömansvisor, rallarvisor och annat avdammat får sig en varsam uppdatering. Med Bruksorkestern i ryggen fixar Stark en riktig trevlig musikstund, även om hans röst inte är särpräglad nog att sticka ut. Bruksorkesterns kontrabas, elorgel, tramporgel, dragspel, fiol, gitarr och trummor håller en bra balans mellan gammalt och nytt. Schlager av den gamla skolan, country och rock förnyar försiktigt musiken. – Timo Kangas, Lira 1-2007