Blues på ryska. Tvåtakt. Moll.

Bastukvintetten spelar och sjunger sånger av den ryske trubaduren, poeten och skådespelaren Vladimir Vysotskij (1938-80). För första gången på länge kommer nu en CD med nya översättningar/tolkningar till svenska av en del av Vysotskijs enorma repertoar.


Foto: Michael Thorén

Bastukvintetten består av fem trubadurer från Göteborg som förenas av sin kärlek till dessa mycket speciella sånger som, trots sin utpräglade ryskhet, väcker igenkännande skratt och allvar hos de flesta som hör dem, vilket Bastukvintettens tio år på scenen och hundratals konserter har gett upprepade bevis på.
   Vladimir Vysotskij var ofattbart stor i Sovjetunionen och öster om den gamla järnridån; han var en stjärna både officiellt, som skådespelare på film och teater, och inofficiellt, som vissångare, förbjuden att framträda med sina sånger och bannlyst av regimen. Han var inte en dissident i vanlig mening, men en diktare som inte tvekade att säga vad han tyckte, vilket var illa nog. Han skrev över 600 sånger under sin korta livstid, av vilka några få fick ges ut på skiva, men desto fler spelades in under hans konserter och spreds illegalt från kassett till kassett.
   Bastukvintetten bildades 1994 och har framträtt sedan dess, främst med de sånger som översattes på 1980-talet av Carsten och Ola Palmær för Fria Proteaterns Vysotskijföreställning. Nu har gruppen, tillsammans med bland andra Irina Jalakas, gjort 14 nya översättningar som nu presenteras på CD, ”Eldar i drömmen”.

För dig som vill veta mer om Vladimir Vysotskij och hans musik:
• http://russia-in-us.com/Music/Artists/Visotsky/
• http://kulichki.com/vv/eng/
• http://www.geocities.com/vysotsky_songs/index.html


Svenska och ryska titlar ER 10, Bastukvintetten, Eldar i drömmen
Det värsta jag vet [Я НЕ ЛЮБЛЮ]
Eldar i drömmen [МОЯ ЦЫГАНСКАЯ]
En vetenskaplig gåta eller Varför Aboriginerna åt upp kapten Cook
[ОДНА НАУЧНАЯ ЗАГАДКА, или ПОЧЕМУ АБОРИГЕНЫ СЪЕЛИ КУКА]
Toppen [ВЕРШИНА]
Boxaren [ПЕСНЯ СЕНТИМЕНТАЛЬНОГО БОКСЕРА]
I mörker [ТЕМНОТА]
Balladen om de fria skyttarna [БАЛЛАДА О ВОЛЬНЫХ СТРЕЛКАХ]
Ett gammalt hus [старый дом]
Poeter [О ПОЭТАХ И КЛИКУШАХ]
Sista ljuset rinner [Оплавляются свечи На старинный паркет]
Ballad till levnadstrött vän [БАЛЛАДА ОБ УХОДЕ В РАЙ]
500 åt alla håll [КРУГОМ ПЯТЬСОТ]
Sång om reinkarnationen [ПЕСЕНКА О ПЕРЕСЕЛЕНИИ ДУШ]
Morgongymnastik [УТРЕННЯЯ ГИМНАСТИКА]


Om inspelningen av Eldar i drömmen.
Hur blir en CD till? Det finns många olika vägar, planerade och oplanerade. När det gäller Bastukvintettens debutalbum får man gå tillbaka till 1995. Den förste jag träffade i Bastukvintetten var Sven Appel som då spelade tillsammans med Peter Stirner som hyrde in sig i min demo-studio på Härlandavägen, Göteborg.
   Bastukvintetten behövde en demo, och Sven frågade mig om jag kunde spela in. Visst, men jag hade aldrig hört gruppen och tyckte att det vore bra att lyssna på dem när de spelade "live" inför publik. De skulle ha en spelning på anrika 7:ans Ölhall i centrala Göteborg och vi kom överens om att jag skulle spela in konserten som dokumentation. 5 mikrofoner och en DAT-spelare tror jag att det var som vi spelade in konserten med. Det var dagen före nyårsafton 1995. Det var en enastående konsert, dels en entusiastisk skara av människor som hade upptäckt Bastukvintetten sedan tidigare, dels en del stamgäster på ölhallen som helst ville dricka sin öl ifred utan en massa musikalisk underhållning. Stämningen var dock härlig.
   Mindre än en vecka senare eldhärjades kvarteret där ölhallen låg och i stort sett blev allt blev totalt förstört. Ölhallen brann inte men vattenskadades. Kvarteret byggdes dock upp igen efter några år och 7:ans Ölhall finns än idag.
   I januari 1996 spelade Bastukvintetten in ytterligare ett antal låtar i min demo-studio, allt gjordes "live", dvs alla spelade samtidigt. 5 låtar från 7:ans Ölhall och ytterligare 7 låtar från studioinspelningen blev Bastukvintettens första demo. Den skickades ut flitigt till konsertarrangörer.
   Sven Appel, Jimmy Ginsby och Ola Henriksson har genom åren anlitat mig som "studio" för olika projekt, men det dröjde till 2002 innan de som Bastukvintetten kontaktade mig igen. Det behövdes en demo, det gamla materialet var 6 år gammalt. Därtill var de flesta texterna de använde då skrivna av Ola och Carsten Palmær, nu hade de i gruppen gjort egna översättningar. De skulle spelas in. Så vi spelade in i min nya studio, Studio Fabriken i Göteborg, det blev 5 låtar. Allt spelades in "live". Låtarna användes som utskick till konsertarrangörer i första hand.
    Våren 2004 var det dags igen, ytterligare några låtar spelades in. Men nu dröjde det inte länge innan fler nya översättningar gjordes och i augusti 2004 spelades ytterligare några av Vysotskijs sånger in.. Då började gruppen tala om möjligheten att göra en CD. Jag hade startat Eld Records 2003, ett skivbolag som inriktade sig på "levande" musik: visa, singer/songwriter, jazz och worldmusic. Tanken att ge ut Bastukvintetten på Eld Records föreföll ganska naturlig. Bastukvintetten hade den levande musikaliska känslan som jag anser vara en viktig nerv som skiljer musik från slätstrukenheten. Deras engagemang i Vladimir Vysotskijs verk och deras egna översättningar var mycket övertygande för mig. Vi kom överens om att vi skulle ge ut en produktion på Eld Records.
   Så det blev ytterligare kompletteringar av inspelningarna under 2005. Totalt spelades det in 16 låtar av Vysotskij mellan 2002 till 2005, men vi valde bort några och på "Eldar i drömmen" finns nu 14 egna översättningar med hjälp av Irina Jalakas som varit med och gjort "grovöversättningar" som de enskilda bearbetat samt hjälp av Maj-Britt Van Reisen och Jørn Simen Øverli. En och annan helt egen översättning finns också med.
   Att spela in Bastukvintetten innebär vissa förutsättningar. De är en "live-grupp". Att spela in ett instrument i taget är definitivt inget som fungerar. Här är det grupp-känsla och kemi som gäller. Detta innebär givetvis att alla måste spela "rätt" samtidigt. Det är lite så det är: antingen blir det en bra tagning eller inte. Det går inte att fuska med känslan. Känslan av vad man vill framföra.
   Så allt är i grunden "live-inspelat", dvs alla har spelat samtidigt. I några fall har det gjorts kompletteringar, någon extra mandolin, körer, piano, fagott och marimba. Men allt är inspelat i "nuet", skapat i den stämning som Bastukvintetten eftersträvat.
   Allt är inspelat analogt, lagrat på 8-kanals digitalbandspelare, och mixat till analogt till CD. Sedan har det redigerats i vissa låtar mellan olika tagningar, men de flesta låtarna är en tagning "rakt av". Det viktigaste har inte varit en teknisk perfektionism utan snarare en känslomässig/tolkningsmässig relation till Vladimir Vysotskijs sånger. Det innebär i vissa fall spelmässiga/tekniska "förbehåll", men mitt och Bastukvintettens fokus har varit att fånga känslan i varje enskild låt, så gunga med och njut av tolkningarna och texterna.

– Michael Thorén, Eld Records/Studio Fabriken.

Foto: Michael Thorén

Bastukvintettens egna möten med Vladimir Vysotskij:

”Ett par rader om mig och V: Snubblar in genom dörren på Folkungagatan en gryning i november 1991. Här bor min gode vän Ola som bakfull och oförlovad gråter ut till tonerna av en stämma från botten av Bajkalsjön. Vi dricker kaffe, lyssnar och när solen ligger som en mogen apelsin över Ullevi har livet givit mig en ny reskompis; Vladimir Vysotskij! Ett halvår senare erinrar jag mig Olas Vysotskijkännedom och bokar in oss tillsammans med Joakim Schmidt och en gentleman vid namn Jonas Landén till en visfestival i Halland. Vid detta tillfälle kunde jag en ballad av mannen i fråga sen har det ju blivit ett par till...”
– Gunnar Källström

”Någon gav mig noter och text till ”Den döde”. Jag hörde medlemmar ur Larssons Teater sjunga ”Dina ögon är som knivar” på en fest i Majorna. Det var i början av 90-talet, och jag minns inte vilket som inträffade först, men jag minns min reaktion: det här var inte ”bra”, det var bortanför ”bra” – det var något självklart, något som klingade perfekt i min själ. Jag fick tag i bröderna Palmærs bok med svenska texter till ett antal Vysotskijsånger, och sen gick det fort; jag pratade med Gunnar om att sjunga sångerna ute, och han var hur entusiastisk som helst. Duon blev en trio blev en kvartett blev en kvintett. Det här är något av det roligaste jag har gjort i mitt liv!” – Joakim Schmidt

”Första gången jag hörde Vladimir Vysotskij var på en kassett som kompisen Göran hade, detta var ca 1987. Jag trodde att bandspelaren var trasig, det som kom ut lät som ett jordskalv i en stenkross, ackompanjerad av en ostämd gitarr. Jag förstod inte ett ord av vad han sjöng om, men mitt hjärta begrep att det var sant. På den vägen är det...” – Jimmy Ginsby

”Jag gick på en folkhögskola 1987 och bodde på internat. Jag var på väg in i mitt rum när jag hörde en obeskrivlig röst från allrummet. En av mina blivande vänner för livet hade varit på en föreställning med Fria Proteatern och hade köpt en skiva med sånger av Vladimir Vysotskij.
   Jag stannade upp och gick in och frågade vad det var och det var samma fråga jag ställde till min styvfar när han satte på fel sida på en kassett för mig tio år tidigare. Den gången var det Dylan men nu var det Vysotskij men samma explosiva möte, kärlek vid första öronkastet. Från den dagen 1987 har Vysotskijs sånger varit som en del av mig och det är som att syssla med släktforskning när jag översätter hans sånger.” – Ola Henricsson

”Jag hade aldrig hört talas om Vysotskij när Gunnar frågade om jag ville vikariera som basist i ett ganska nybildat Bastukvintetten. Ett år var det sagt. ”Det går nog bra med elbas”, sa Gunnar, men jag förstod ganska snart att här krävdes större doningar för att göra sångerna rättvisa. Fick låna en kontrabas av en vänlig kompis, spelade fingrarna blodiga, och drogs alltmer in i Vysotskijs underbara värld. De kloka texterna, ofta spetsade med humor, gick med musikens hjälp, rätt in i mitt hjärta. Vikariatet har nu varat i 11 år…”
– Sven Appel