berättar de sanna historierna från den tid då de stora segelfartygen seglade, järnvägarna byggdes och man kunde få fem liter brännvin för två höns.

Den rosade Göteborgsgruppen Lucas Stark & Bruksorkestern spelar äldre Nordiska skillingtrycksvisor på ett sätt som de flesta inte hört dem förut. Det säregna bandet med sitt annorlunda material har under de senaste åren rönt stor uppskattning på konsertscenerna runt om i landet och har bland annat kommit att bli mycket uppskattade för sina starka liveframträdanden.
     Deras nya skiva Stolt igenom havets böljor bygger på texter från den Nordiska segelepokens glansdagar, från slutet av 1700-talet och fram till en bit in på 1900-talet och handlar om livet till sjöss, kärlek, stormar, längtan, skeppsbrott, och ond bråd död. En del av sångerna som letats fram i olika arkiv runt om i landet har aldrig varit inspelade förut och ser nu dagens ljus för första gången på väldigt länge. Bland spåren på skivan återfinns bl.a. den sanna historien om skeppet Austrias undergång, skrönor om den svenska emigrantens fantastiska liv i Chicago och inte minst historien om ett rallarslagsmål med en präst i stadens mörka hamnkvarter.
      Lucas Stark & Bruksorkestern strävar efter att bygga vidare på en gammal tradition, men klär samtidigt visorna i en ny och större musikalisk kostym. Arrangemangen spänner från traditionell visa till mer elektrifierade framföranden där influenser från rock, country, folkmusik och andra musikstilar blandas och skapar gruppens säregna sound. De använder dessa influenser med humor och lekfullhet, men låter alltid berättandet och historien stå i centrum.


Foto: Anita Wirén Konstantis

Gruppen består av:

Leo Berger – Elorgel, tramporgel, dragspel och kör
Leo Berger är en multimusiker som trakterar de flesta tänkbara och otänkbara instrument efter eget huvud. I Bruksorkestern håller han sig dock oftast bakom sina orglar, med vissa små undantag på dragspel. Leo Berger har släppt en egen skiva med titeln ”Höst Igen” på Eld Records. Han har genom åren gått en rad olika musikutbildningar (bl.a. Musikhögskolan i Göteborg, jazzlinjen på Lunnevads folkhögskola och vislinjen på Nordiska folkhögskolan) och varit med i många olika band i olika musikgenrer med olika instrument. Likheten och den gemensamma nämnaren för Leos musikaliska utövningar är dock den obrutna kärleken till musiken i alla dess former.

Livet Nord – Fiol och kör
Med den klassiska violinskolan, hippiekollektiv och waldorfskola som grund har Livet Nord utvecklat sitt spel inom ett flertal musikgenrer och med tiden kommit att framstå som en mycket bred musiker. Hennes personliga och uttrycksfulla spelstil vittnar om en stor förkärlek till musik som drar åt tango, zigenskt, klezmer och svensk folkmusik. Livet är även medlem i bl.a. Kaja, Gunnar Källström & Fridens liljer samt världsturnerande tillika Grammisnominerade New Tango Orquesta.

Lucas Stark – Gitarr och sång
Utbildad på vislinjen på Nordiska folkhögskolan. Fick 2006 Ulf Peder Olrog-stipendiet av SKAP för målmedvetna studier kring den svenska visan i tradition och förnyelse och hösten 2006 Evert Taube-stipendiet ur Gösta Taubes minnesfond.
   Lucas Stark är en stenkakssamlande vissångare som inte backar för det pretentiösa eller högtravande. Tvärtom, finns det ett ”ehuru” eller ”eljest” att trycka in i texten anser han det inte bara vara att föredra, utan att det till och med är en plikt. Varför då, kan man fråga sig. Är det inte viktigt att likt sina vissjungande kollegor medryckande beskriva och problematisera sin samtid så publiken förstår vad man säger? Inte alls, svarar han lugnt, lutar sig tillbaka, stoppar in en snus och börjar mumla om Järnvägsolyckan i Getå 1884.

Daniel Pettersson – Trummor och kör
Har gått på vislinjen på Nordiska folkhögskolan. Släktens förbannelse verkade till en början inte ha drabbat Daniel Pettersson då han i unga år intresserade sig för saxofon och gitarr. Han sökte sig till den kommunala musikskolans försorg och lät oskyldiga toner spridas i övningsrum och i olika norrbottniska orkestersalar.
   Med tiden blev dock förbannelsens tecken synliga, små luftiga rytmer på kanten av middagsbordet urartade snabbt till ett ständigt trummande utan kontroll.
Idag har Daniel accepterat sitt öde och rättat in sig i ledet av släktens alla trumslagare.

Sven Appel – Kontrabas och kör
Bastukvintetten. Utbildad vid Ingesunds musikhögskola. Sven Appel har ett förflutet som sångare, gitarrist, kontrabasist och bilförare i otaliga konstellationer sedan tidigt -80-tal. Översätter sångtexter och skriver egna visor. Har medverkat som musiker, sångare och kompositör på flera skivor. Förutom att spela skönklingande kontrabas och locka fram lena stämmor ur sin ljuva strupe med Lucas Stark & Bruksorkestern, är han också aktuell som musiker, sångare och översättare på Bastukvintettens  CD ”Eldar i drömmen” utgiven av Eld Records.

Lucas Starks kommentarer till de olika låtarna på CDn ”Skillingtryck och andra otidsenligheter”.

Gällivarevisan
En klassisk skillingtrycksvisa om rallaren som tar lönen och går in till staden för att slå sig lös. Vi har försökt göra den lite tågcountryaktig a lá Johnny Cash. Om vi sen lyckades är en annan femma.

Din är jag än
Verkar vid en första anblick vara en rätt sorgesam historia, men eftersom den kommer från en kristen sångtradition tror jag nog att paret som tar farväl av varandra kallt räknar med att mötas igen på andra sidan, i evigheten.

En Kärleksvisa
Texten i denna visa får nog räknas till en av de mer subtila på plattan. Här får man läsa en del mellan raderna… Men att ett mord har begåtts råder det i alla fall inga tveksamheter om.

Adjö farväl för sista gång
Är ännu en av de klassiska skillingvisorna. Kan nog tolkas på flera sätt men slutsatsen att fartyget nog inte var nybesiktigat är inte långt borta då de säger ”adjö farväl för sista gång” till varandra och omnämner båten som ”likkistan”.

Georg Sjöman
Är en av de mer absurda historierna. Inbillar mig att det inte var någon daglig vana att äta av sina skeppskamrater ens på 1800-talet. Men man blir ju onekligen lite nyfiken. Hur skulle till exempel vår kontrabasist Sven göra sig i en currygryta?

Om jag vore domare
Är ett prima stycke Gotländsk gubbrock´n roll som dessutom är den enda låt vi har som är någorlunda politiskt korrekt att framföra. Här vinner ju faktiskt kvinnorna till skillnad från resten av låtarna där de antingen dör eller är otrogna!

Drängen som spelade klaver
Här har vi faktiskt fuskat en hel del. Texten kommer från ett artonhundratalsskillingtryck men melodin är en folkmelodi från Västerdalarna som hade en nästan temamässigt identisk text. De låg så nära varandra att det nog från början rört sig om samma låt. Hur som helst så tog vi melodin från ett håll, texten från ett annat och la dessutom till ett instrumentalparti mellan verserna. Vi har alla i bandet sedan dess skaffat extra sjutillhållarlås på dörrarna hemmavid för att undkomma eventuella attacker från puristiska revolutionära folkmusikers riksförbund.

Tannavisan
Handlar om mordet på spelmannen Karl-Erik Sjöström på Tanna Fäbodvall i Hälsingland 1898. Döm om vår förvåning när vi upptäckte att vi hade fått mail från en släkting till Karl-Erik som uttryckte sin uppskattning över vår inspelning. Ännu märkligare blev det när vi efter en konsert pratade med en man som visste allt om mordet och som dessutom bodde just på Tanna Fäbodvall. Tilläggas kan att det nog måste anses lite märkligt att han både blev knivhuggen och skjuten. Måste vara det som kallas ”overkill”?

Hälsa dem där hemma
Ja, ja visst är det farligt nära pekoral att spela in Lapplisas gamla klassiker. Men den är ju så vansinnigt fin!!!

Delsbovisan
Man vet inte riktigt om man skall skratta eller gråta. I visan som framförs i jagform hinner huvudpersonen mörda i tur och ordning sin svärfar, sin flickvän och en polis. Dessutom är det honom det är mest synd om i de två sista verserna. I sista versen får man också sensmoralen serverad på ett silverfat. Ett litet försynt ”Jag ville blott er varna att kniven låta bli”.

En Husarvisa
En nykterhetsvisa som inte går av för hackor. Ungefär som när man skrämde små barn för att få dem att låta bli olika saker förr. Men visst, vi känner väl alla igen oss i att under alkoholens rus börja skjuta vilt omkring oss när vi av våra respektive blir tillsagda att gå till sängs…