Han har fostrats på nordiska Visskolan i Kungälv och sedan farit land och rike kring med sin musik. Västerviks-, Brännö-, Helsingsborgs- och Odense-festivalen, för att nämna några. Nalen, Södra Teatern och Mosebacke i Stockholm samt SVTs Go'kväll är ytterligare några som hedrats med Collans närvaro. Foto: Michael Thorén Collans musik lever sitt eget liv. Vill man riktigt gå in för att analysera kan man hitta såväl ryska, zigenska som franska rytmer och tongångar, men också något väldigt svenskt. Det är "Collanskt" kan man säga. Mycket beror också på de färgstarka texterna, den finslipade språkkänslan som bara kan vara sprungen ur en äkta talang. Så går han också nästan jämt runt och skriver i tankarna, säger han. Med sig har han musiker med en fantastisk känsla. Det är brodern Philip Staiger på trummor, Fredrik Bengtsson på kontrabas, Mats Grahn på piano, dragspel och gitarr, Mattias Bäckman, fiol och Ylva Wåhlstedt på altfiol. Tillsammans blir de ett härligt live-band. 2001 kom hans debutalbum "Utantill" som innehöll flera riktiga guldkorn. Plattan producerades av Kristina Kjellson och spelades in i Studio Fabriken av Michael Thorén. Därför skall ni välja mig, titeln på hans andra platta, skapar nyfikenhet och förväntningar, kaxigt självförtroende blandat med skörhet… Att lyssna på Collan roar, gör ont och värmer. Skratt och klump i halsen. Hans färgstarka texter fångar och berör, har ett flöde som är lätt att ta åt sig och ryckas med i. Hans säregna och engagerande stämma gör att man vill lyssna vidare på denna varierade skiva med rötter i visan, men som också har cabaré-, folkmusik- och countryinfluenser. Collans debutplatta "Utantill" fick många kritikerrosade omdömen, han jämfördes med många av de stora i svensk vistradition. Denna skiva visar än tydligare att Collans musik lever sitt eget liv, har en självständig och självklar plats i den moderna visan. |